Cecilia Djurberg

Trisha Brown Company: Repertory evening på Dansens Hus i Stockholm

Posted in Dans, Scenkonst by Cecilia Djurberg on januari 29, 2011

Trisha Brown Dance company: Repertory evening
Dansens Hus, Stockholm 27 januari 2011

20-årsfirande Dansens Hus öppnar sitt jubileumsår med ett gästspel av den amerikanska dansikonen Trisha Browns danskompani. Dansens hus chef Virve Sutinen sa i sitt jubileumstal, som inledde kvällen och som hon höll på engelska, att ”Dansens hus handlar om tillgång, utbud och dialog och om att göra dansen till allmängods.” Utifrån dessa ord är kvällens program utmärkt – man lever som man lär på Dansens hus och vi kan bara hoppas att man gör så i ytterligare 20 år, minst.

Programmet Repertory evening bjuder på fyra verk av koreografen Trisha Brown (f 1936), två från 1980-talet, ett 1990-talsverk samt det nyaste från 2009. Att få se dessa fyra, korta verk ur Browns dansdansiga repertoar samma kväll är inte bara ett lyxupplägg, utan ett utmärkt tillfälle att överblicka ett konstnärskap och dess utveckling under de tre representerade decennierna.

Först ut är Set and Reset från 1983, till tidsinspirerad musik, ”Long time no see”, av Laurie Anderson. Under Robert Rauschenbergs geometriska filmprojektionskulptur, där projicerade, svartvita filmklipp visas och ett påtagligt, daterat informationsbrus tränger igenom ljudbilden, rör sig de sex dansarna i lätta, linjära rörelser som bildar geografiska formationer. Kostymernas tunna tyger har liksom scenografin mönstrats med symboliska informationsmotiv: detaljer från tavlor och skulpturer som konstraterar den betydligt yngre kommunikationsformen på skärmarna, trots att dessa filmklipp i publikens ögon blinkar dåtid. Och det är tydligt varför stycket kändes så fräscht och framåtblickande när det var nytt – för så här nästan 30 år efter uruppförandet känns det fortfarande angeläget och framåtblickande i sitt utforskande av kommunikation inom givna ramar.

I skenet av kvällens andra verk kan man dock ställa frågan varför just Set and Reset anses vara det verk som lyft fram Trisha Brown som abstrakt koreograf, för om det är något av kvällens stycken som lockar åskådaren att leta efter budskap, så är det detta – skapat i it-epokens vagga, när samhället allt tydligare börjat forma sig av mediernas genomslag och man som åskådare tvingas växla mellan scenens olika bildspråk med risk för att missa något. Dansarnas bumpande och lekfulla knuffkonkurrerande kan ju också sägs handla om publikens reception och scenens fokus.

Mycket mer abstraherad är nämligen den precisionsstarka dansaren Dai Jian, i solostycket If you couldn’t see me, från 1994. Återigen har konstnären Robert Rauschenberg satt sin prägel på Browns koreografi, i den enkla kostymens två kjoltygstycken och det dominanta ljuset som liksom utmejslar Dai Jians bara överkropp. Kommunikationen ligger som en undertryckt undertext när dansaren jobbar med ryggen mot publiken i starka övningsposer som upphöjs till skulpturala manifestationer utan att alls möta publikens blick.

Lika lätt som rökmaskinsröken i stycket Opal Loop från 1983 flyger minnet av dess sirliga koreografi. Det är vackert att se på men svårt att hänga upp på något beständigt när kompositionen har så lösa konturer att verket liksom kommer och skingras, precis som ett moln.

Trisha Brown-kvällen avslutas med koreografens senaste skapelse L’amour au théâtre, som är ett slags lek med klassiskt bild- och rörelsespråk till utdrag ur Jean-Philippe Rameaus barockopera Hippoyte et Aricie. Musiken och de till synes hastigt ditmålade penseldragen i scenografifonden, signerad Trisha Brown själv, pekar på helt olika tidsepoker. Som ett ytterligare tidslager lägger de två dansparen på scenen koreografens starkt kännetecknande lätthet i rörelser som växlar mellan samtida abstraktion och historiens figurativa myter, en häst, en ryttare, en skytt – och kvällens största känsloutspel.

Cecilia Djurberg

Se klipp ur Set and reset, If you couldn’t see me och L’Amour au théâtreTrisha Brown companys webbplats. Samtliga är från originaluppsättningarna, dvs de tidigare verken framförs i videorna av andra dansare än de som medverkar på Dansens Hus.

Annonser

Värdiga pristagare: Staffan Westerberg, Anna Vnuk, Mellika Melouani Melani och Dansmuseet

Posted in Kultur, Scenkonst, Teater, Uncategorized by Cecilia Djurberg on januari 25, 2011

 Staffan Westerberg, Anna Vnuk, Mellika Melouani Melani och Dansmuseet får pris av Svenska Teaterkritikers förening för 2010. Otroligt värdiga vinnare allihop. 

Strumpmästaren Staffan Westerberg får ett särskilt hederspris, det andra hederspriset som Svenska Teaterkritikers förening delar ut någonsin ( Sif Ruud fick ett hederspris av föreningen 1998) och det går till hans life time achievement inom svensk teater. Läs prismotiveringen här
    Westerberg är så mycket – inte minst en pionjär inom den skådespelarstil som vi ser allt mer av i dagens teater, den som bejakar och utgår ifrån den egna personligheten och skapar konst utifrån det egna jaget.  Vissa har ju länge ansett att det är något fult att ”spela sig själv” på teatern,  men tittar man på dagens scenkonsttrender är det snarare regel än undantag med självbiografiska verk och upplösta gränser mellan fakta och fiktion.  Då är det viktigt att inte glömma vem som alltid gjort detta med bravur.  Själv hoppas jag hårt på en ny Strindbergstolkning av Staffan Westerberg under Strindbergsjubileet 2010.  

Anna Vnuk får Barn- och ungdomsteaterpriset för Kött på Backa teater, som jag själv inte sett men kollegerna säger att den var köttig och fin, och  Mellika Melouani Melani prisas för styrka, bredd och konstnärlig förnyelse i verken Carmen på Backa,  Babel på Göteborgs stadsteater och Arabiska mäns mobbade kroppar (Producerad av Teater Tribunalen, visad på Tensta Konsthall och på Röda Sten under Göteborgs Dans och Teaterfestival, läs gärna min festivalrapport här) .

 Dansmuseet får vårt danspris för att de ”drar en lans för dans” och dansprisjuryns förhoppning är att politikerna ska läsa prismotiveringen noga och begripa att museet har en unik verksamhet som är värd att värna om.  Inte tvärt om, som det ser ut nu med tvångsflytt och svångrem

Läs alla prismotiveringar och se listor över tidigare pristagare på Svenska Teaterkritikers Förenings webb

Hela världens teaterkritiker mot förtryck och censur av konstnärer

Posted in Kultur, Medier, Politik, Scenkonst by Cecilia Djurberg on januari 23, 2011

Som medlem i den internationella teaterkritikerorganisationen AITC-IATC ställer sig Svenska Teaterkritikers förening bakom nedanstående skrivelse i solidaritet med de konstnärer och journalister runt om i världen som hotas, förtrycks och trakasseras på grund av sitt yrkesutövande.

Cecilia Djurberg, ordförande i Svenska Teaterkritikers Förening

AN OPEN LETTER ON THE OPPRESSION OF INTERNATIONAL ARTISTS
In the wake of governmental repression of theater artists in Hungary and, more recently, in Belarus, the International Association of Theatre Critics (AICT-IATC) adds its voice to the global chorus calling for greater freedom on the pages of publications and on the stages of oppressed theatre companies.
As a non-profit, Non-Govermental Organization recognized under Statute B of UNESCO, the purpose of the IATC is to promote international cooperation through international engagement and advocacy for building bridges among cultures. In the recent repression and imprisonment of theatre artists, Aleksandr G. Lukashenko gives credence to critics who have called Belarus “the last true remaining dictatorship in the heart of Europe.” According to the New York Times, the deeply contentious election of December 19, 2010, after which Lukashenko claimed to have received 79 percent of the vote, led to the leader’s announcement that more than 600 “bandits and saboteurs,” including several of his opponents, had been arrested.
The leadership of the IATC is deeply disturbed by the rising international tide of oppression of the arts and literature, especially of theatres and theatre artists. We deplore the conviction and brief imprisonment of Belarus Free Theatre’s company manager Artiom Zhelezniak on charges of ”illegal assembly.” We celebrate the departure from Belarus of company members Nikolai Khalezin, Natalia Kolyada and others, who have been recognized internationally and were honored with a ”Special Mention” by the Europe Theatre Prize.
Members of the IATC are theatre critics, but we are also theatre advocates and we will resist all governmental attempts to censor or otherwise marginalize the important work of our global theatre artists. When some artists and writers are not free to think, work, and create in an unrestricted manner, we all suffer a loss of freedom and of human possibility.
We call on all who love freedom—artists, audience members, governments—to rally against these specific oppressions, to agitate for greater creative freedom, and to join our voices in support of those who cannot, or may not, speak for themselves. We encourage our members to shine a bright light on these events and to keep these matters in the forefront of our global artistic discourse.

If we join together in this struggle, we shall prevail. Sincerely,
Yun-Cheol Kim, President (Korea) Michel Vaïs, Secretary General (Canada)
Association internationale des critiques de théâtre / International Association of Theatre Critics (AICT-IATC)

Läs också gärna
Rykten om petad ungersk nationalteaterchef
Kulturcensuren i Ungern
Avskedsbrev från en kritiker
Intervjuar Belarus Free Theatre

Rykten om petad ungersk nationalteaterchef

Posted in Kultur, Medier, Scenkonst, Teater by Cecilia Djurberg on januari 14, 2011

Jag har tidigare skrivit om kulturcensuren i Ungern och detta lands nya medielagar här, och sen sist har det uppstått rykten om att den ungerska nationalteaterns chef Róbert Alföldi ska ha fått sparken, precis som han hotats att göra, för att han inte passar makthavarna. Detta har bland annat Svensk Teaterunion skrivit i sitt nyhetsbrev. Nu stämmer inte detta, vilket Sveriges Radios Kulturkorre Gunnar Bolin redde ut i gårdagens Kulturnytt. Alföldi sitter alltså kvar. Än så länge…

Sova på teatern – igen

Posted in Kultur, Scenkonst, Teater, Uncategorized by Cecilia Djurberg on januari 4, 2011

Jag har ju skrivit förut om att sova på teatern , kanske det helt enkelt är på väg att bli en trend nu? Om det nu inte alltid varit trendigt i publikhavet under syrefattiga institutionsklassiker…  Hur som helst får publiken sova över på Teater Giljotin i nya verket Bli en dåre som har premiär 28 januari. De söker provpublik till repet 11 januari, om någon som inte brukar känna för långa teaterupplevelser vill och vågar prova när det ändå är gratis. Eller bara känner sig träffad av pjästiteln… Anmäl er till teatern bara! Rapportera gärna till undertecknad, som firar yngsta barnets 3-årsdag just den dagen och vackert får vänta till ordinarie spelperiod.

Inleder året med att hålla koll på synderna

Posted in Medier by Cecilia Djurberg on januari 2, 2011

Jag gillar ju synd men ett årsskifte med en massa löften om att inte synda för mycket  förpliktigar. Mitt nyårslöfte är att bara synda rätt synder och jag tackar Mindpark för detta nyårsnyttiga inlägg om socialmediala journalisters sju dödssynder. Mer än att jag ska försöka undvika dem 2011 och att inlägget är bra formulerat hinner jag inte skriva just nu, inte pga lättja eller högmod utan pga gammal hederlig tidsbrist. Gott Nytt År!

%d bloggare gillar detta: