Cecilia Djurberg

Årets nomineringar till kritikerpriserna – så bra att det blir svårt att rösta

Posted in Dans, Kultur, Scenkonst, Teater by Cecilia Djurberg on december 29, 2010

Nu har jag, som ordförande i Svenska Teaterkritikers förening,  precis offentliggjort de nominerade till årets kritikerpriser. Efter  nomineringsmötet,  som vi av tradition håller kring Lucia och där vi buttra teaterkritiker äter massor av pepparkakor för att bli så snälla som möjligt, har motiveringar filats fram enligt nedanstående. Ovanligt många kvinnor är nominerade i år – faktiskt 100% kvinnor till årets Teaterpris. Samtliga kandidater är så bra att jag inte riktigt vet hur jag ska rösta, men jag har två veckor på mig att fundera. I mitten av januari har alla medlemmar röstat färdigt, då tillkännager vi pristagarna, inklusive vår dansjurys val av Danspristagare.

Nominerade till Svenska Teaterkritikers Förenings Teaterpris för 2010 är:

Skådespelaren Nina Zanjani
för hennes starkt drabbande gestaltning av titelrollen i Klaras resa Göteborgs stadsteater. Vidöppen, med rasande och förtvivlad inlevelse och bredd i uttrycket, skildrar hon en ung människa i gungning med sig själv, på väg i och ur psykosens grepp. Ångest, rädsla och manier lika väl som styrka, livsglädje och ambition strömmar ur skådespelarens ögon, rörelser, gester och tonfall. Nina Zanjani är uppsättningens självklara nav.

Dramatikern Christina Ouzounidis
är en stark röst i den svenska dramatiken. Från experimentscenen Teatr Weimar i Malmö har hon med sin på klassisk grekisk grund nutida dramatik förnyat svensk teater med intellektuell skärpa och rasande engagemang. Årets uppsättningar av den Orestienbaserade Lagarna; Medeamonologen De måste dö och Klytaimnestra-monologen Vit, Rik, Fri genljuder av vår tids frågor om makt, kön och identitet. Christina Ouzounidis gör så att vi hör vårt eget språk, hur det styr våra tankar och sätter gränser för vår förståelse av världen.

Regissören Mellika Melouani Melani
överraskar, oroar, djuplodar och imponerar som teatermakare. Med en samtidsladdad CarmenBacka teater, med Elfriede Jelineks BabelGöteborgs Stadsteater och med installationen Arabiska mäns mobbade kroppar för Teater Tribunalen har hon under året visat upp en imponerande bredd i tematik, teknik, estetik och genre: i Carmen med terroristskrud och nytänkt musik, i Babel en kamp med en svårbemästrad text, i installationen med såpbubblors skimmer kring en kontroversiell politisk fråga.

Nominerade till Svenska Teaterkritikers förenings Barn- och ungdomsteaterpris 2010 är:

Uppsättningen De röda skorna
efter HC Andersen i bearbetning och regi av Carolina Frände, Stockholms stadsteater Skärholmen
Carolina Frändes bearbetning av H C Andersens De röda skorna korsar tidlöshet och samtid så att en flicka får utrymme att växa. På Stockholms stadsteaters Skärholmenscen dansar Siri Hamari och Emil Almén fram historien om livets grymhet och dess farliga lockelser utan knarrande ljud och utan repliker, men med grymt vacker sagokänsla till Niklas Brommares klangrika musik.

Uppsättningen Gossen och kärleken till tre apelsiner
av Leif Hultquist & Sven Wagelin-Challis, Kungliga Operan
Leif Hultquists och Sven Wagelin Challis dockopera för barn från två är ett saftigt allkonstverk för stora och små. I äventyret om den sjuka gossen som finner en kär syster vid apelsinvägens slut samsas dockor, dockspelare, orkester och sångare kring ett tydligt och bildrikt barnperspektiv, samtidigt som historien och iscensättningen stärks av inbjudande referenser från och till den vuxna operavärlden.

Koreografen Anna Vnuk
Kött, Backa Teater
Anna Vnuk rör sig avspänt mellan scenens olika uttryck. Från sina tidiga soloföreställningar har hon vuxit på bredden och djupet. I Kött på Backa Teater går hon tätt inpå känslorna och ger en fullödig lektion i sexualitetens lust och längtan. Med ogenerat tilltal och säkert helhetsgrepp om ord och rörelse skapar hon dansteater som rakt och poetiskt skildrar hela kroppens glädje och själens innersta längtan.

Annonser

Kulturcensuren i Ungern

Posted in Kultur, Medier, Scenkonst, Teater by Cecilia Djurberg on december 2, 2010

Den svenska debatten om teaterkritik handlar mest om varför det skrivs så så kort, så taskigt, så mkt mer om Stockholms teaterliv än resten av landet och varför teaterkritiker så ofta missar att skriva om alla delar av verket (”Men kostymerna då!”). Det är en viktig debatt utifrån svenska förhållanden sett. Men – dock – skrivs fortfarande teaterkritik i Sverige och den som skrivs är så fri och så oberoende den kan vara. Än så länge.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: vi har det bra i Sverige. Men vi måste ta tillvara på vår pressfrihet och vår yttrandefrihet och detta inte minst genom att värna kulturjournalistiken. Ge den plats, vårda den och locka så många som möjligt att ta del av den.

Idag fick jag ett mejl från mina ungerska teaterkritikerkollegor som handlar om kulturcensuren i Ungern. Titta på filmlänken (som alltså får engelsk text en bit in i klippet) och tänk samtidigt efter vad kulturen gör för demokratin i Sverige – vad som står på spel…

This letter, issued by the Hungarian Critics’ Association is to call the attention of the international media and theatre community to the intensifying state and political control over arts, culture and media in Hungary.

A new highly-contested and controversial “media law” of the present government promises serious control over the whole media, including blogs. The new Media authority – formed by members of the ruling party – will have the entitlement to control and punish. This week, independent cultural papers and sites are published with a blank cover page as a protest sign against this control. See blank covers <http://mancs.hu/> and <http://www.revizoronline.hu/>

Governmental attacks on the National Theatre and its artistic director, Róbert Alföldi, were only rumors until the “case” was recently discussed on the floor of Parliament. Members of Parliament described Alföldi as deviant, rowdy, and treasonous, and called the present National Theatre dangerous and mischievous. They are calling the work presented in the National Theatre obscene, pornographic, anti-national, and anti-Hungarian, and are demanding the expelling of Róbert Alföldi from the National.  State secretary’s answer of Ministry of National Resources was: “Everything will happen in due time”.

On December 1st, one of the parties of the Parliament, Jobbik organized a demonstration next to the National Theatre’s building with the sole purpose of replacing the director.  Artists, writers, critics, and theatre goers – organized by a Facebook group – also gathered in front of the National marking their sympathy for this theatre and artistic freedom. Since the beginning of Alföldi’s tenure in July 2009, the National Theatre has prospered and undergone an artistic rebirth. The director was awarded the precious Critics’ Prize in September 2010 “For renewing the National Theatre”, and a similar prize from the City Council of Budapest. Many works presented in the theatre received international critical acclaim were invited to international festivals.

Róbert Alföldi’s contract does not expire until June 30, 2013. His dismissal would mean the termination of this contract without any legal base, and this, consequently, could create a dangerous precedent: from that time on the leader of any cultural institute could be dismissed based on the aesthetic ideal of a given political party.

Another major cultural institution in the country, the Opera House of Budapest – the best financed institution – is also undergoing difficult times. The artistic director of the Opera, Balázs Kovalik, an internationally celebrated director, was dismissed this past summer. There is still no appointed general director to take his place.

Because appointments of theatre directors in the provinces are made directly by the local governments, decisions were often based on political sympathies for the ruling political party. This has been always the same, indifferent of political climate. The process has a legal face and an illusory professional basis, because seemingly directors’ applications and eventual appointments are based on competition. There is a board of professionals who evaluates the applications and makes recommendations to the local government. But this board is either formed of people with a particular political view who are certain to make the “right” decision, or it is an indeed free board whose proposal is not taken into consideration. This situation was recently repeated when the new artistic director was named to the theatre in Tatabánya, and a fine previous leadership was replaced.

The independent theatres in Hungary are most vulnerable in this current climate. This is the field that is most mobile, young, and willing to take artistic risks; this is the field that contains all dance companies, and most of the production houses and freelance artists. It has been only one year since the so-called theatre law, which guarantees for the first time that a minimum 10% of the total budget for the national theatre subsidy goes to independents, came to operate. One of the new cultural leadership’s first actions was to cut this subsidy, although it is such a microscopic part of the whole budget.

The theatre law will undergo a serious rework in the spring 2011, and there is little hope that the 10% for independents will be maintained.

Watch the president of the cultural committee of the parliament commenting what should happen in the National. (English subtitles from  9.20).

<http://dotsub.com/view/b656f8cc-3dcb-4f4e-8752-ccd82fdd87a5>

We are addressing you, the international theatre and media community, because we want to preserve the freedom of artistic expression and speech we gained 20 years ago after the social changes.

Issued by Hungarian Theatre Critics’ Association

Uppdaterat: Gunnar Bolin gjorde ett bra rep i Kulturnytt, SR P1,  om detta idag (tors 9 dec 2010)

 

 

 

%d bloggare gillar detta: