Göteborgs Dans & Teaterfestival, del 2: Transdans och konsumtionskritik

Jag tog en tvådagarspaus och åkte sen tillbaka till Göteborgs Dans och Teaterfestival. Den rapporten, om ”Transdans och konsumtionskritik” finns här. Nedan några mobilkamerabilder från den egentligen mest misslyckade produktionen jag såg under min GBG part II-vända: österrikiska Theater im Bahnhofs Death of a Cardholder. Men det fanns poänger där, greppet är onekligen intressant, med konsumtionskritik och memento mori-snack mitt i shoppingmeckat Nordstan.

Annons

Min jättelånga rapport från Göteborgs dans- och teaterfestival

Jag har varit i Göteborg hela helgen, såg nästan allt som visades inom ramen för den nionde upplagan av Göteborgs- dans och teaterfestival, som invigdes i fredags. Nu har jag skrivit 9200 tecken om detta! Känns helt galet. Förr i tiden hette det att man måste skriva så himla kort på nätet, för det är så himla jobbigt att läsa på skärmen. Man kunde få ont i ögonen, hette det. Men konst ska inte vara så jävla lätt! Det kan gott få göra lite ont i ögonen av det jag skriver. Och jag såg/upplevde faktiskt inte mindre än sex produktioner, så det är absolut inte fråga om mer än 1500 tecken per föreställning. Ursäktar jag min text ”Underbetalda utmaningar”.  I den fantastiska teaternättidningen Nummer.se.

Festivaldax

Hösten är här. Semestern slut och jag åker direkt från hängmattan till Göteborgs Dans- och Teaterfestival. Rivstart – no shit! Ser fram emot två nya verk av Les Ballets C de la B : Primero-Erscht och Gardenia. Festivalen bjuder på en LBCDLB- trippel, men Out of Context – for Pina har jag redan sett.

Sova på teatern

Jamenalltså det har väl kanske hänt någon gång att man nickat till under urdåliga föreställningar. Särskilt när jag var höggravid var tupplursrisken hög, därmed har jag de tre aktuella perioderna med detta tillstånd bett chefen att få slippa recensera jättelånga föreställningar. Och jag minns en teaterfestival i Seoul 2006, då jag inte var gravid, men rejält jetlaggad, och världens samlade teaterkritiker (jag hörde till de yngre och piggare) satt och sussade sött åt ett snarkpiller som I väntan på Godot på koreanska i en syrefattig källarteater.

Men sova över på teatern, det är väl ändå nåt nytt? Kollade in jobbmejlen idag och hade, utöver en Fojo-läxa, fått minst ett spännande pressmeddelande. Som alltså gällde övernattningsteater. Inte lajv märk väl, utan barnteater. På Teater Tre i Stockholm vankas detta i samband med nya föreställningen Siv sover vilse och man lär ska få bli nattad av en filosof. Låter faktiskt spännande – och väldigt läskigt ur arrangörsynpunkt.

Dagens krämpa: skrivkrampen som löste sig

Äsch, jag kan inget annat än teater. Och nu har jag avbrutit min semester för att värka ur mej första texten sen dan före midsommar. Så – här är länk till min recension av Johanna Garpes uppsättning av W A Mozarts Don Giovanni på Drottningholms slottsteater. Loa Falkman i titelrollen. Därav rubriken ”Förförare från förr”. Bland annat. Men jag anspelar på lika många lager som Garpe. Tror jag. Ähmen det är  iaf en rätt tydlig uppsättning.  Läser man på textmaskinen missar man iallafall inte sensmoralen med stora bokstäver (Skurkar går det illa för) Den stora frågan förblir dock obesvarad: sa någonsin Ursprungs-Don Juan ”Pimp my molnchar” till Leporello?